Kändisrapport

Blir så jävla sur, var och hämtade biljetter hos ett mycket sydösteuropa-influerat ATG-ombud. När jag är klar med mitt ärende så hoppar jag på bussen hem precis utanför. När bussen sedan passerar lasarettet så kliver en man på, och det tar en stund innan jag inser vem det är. Det är Hans Rosenfeldt, numer Nöjeschef på SVT. (Tidigare programledare för Parlamentet). Det slår mig att denna person, med nyrakat huvud, mycket väl skulle åka buss här i stan, eftersom han kommer i från Borås.

Mirakeluppenbarelsen stannar dock inte här, utan på grund av okänd mekanik i händelseförloppet så finner jag plötsligt att Hans har slagit sig ner på platsen jämte mig.

Klockor tickar.
Utanför försöker regnet försöker penetrera bussen ogenomträngliga fönsterglas.
Det är varmt i det nästan fullproppade fordonet. Regnvatten sipprar i stadig långsam takt nedför min lugg.

Jag inser att jag måste ta ögonblicket till fånga, bör jag säga något?
Min blick sugs ut mot trottoaren som passerar förbi, där ute passerar folk tillsammans med tiden, och hela världen rusar vidare i sin rytm, och här sitter jag.

Vad göra? Hans verkar lite frånvarande, våra kroppar möts nästan. Så tillslut tar han upp sin mobiltelefon och slår ett samtal, får svar, och presenterar sig som "Björn".

MEN PLZ? Det är ju förihelvete inte alls Hans Rosenfeldt utan någon typ av tevewannabe jag sitter jämte. Han är i alla fall fruktansvärt lik, men det faktum att han kallar sig "Björn" över telefon, och att hans röst med sluddrigt slarvig boråsdialekt befinner sig ljusår från den TV-profil man är van att höra lämnar inga tvivel. Det är nån jävla noob jag fått på kroken. Jag som just skulle ge mina högrankat nöjesorienterade kulturbidrag till en av de högsta hönsen i branchen. Åh öde.

Jag klippte gräs hos mormor också men det började regna så jag sket i sista hälften.